Beata Agrell: "’I pray all the time’"

  • Datum: –15.00
  • Plats: Engelska parken - Eng6-0031
  • Arrangör: Litteraturvetenskapliga institutionen och Språkvetenskapliga fakulteten
  • Kontaktperson: Torsten Pettersson, Julie Hansen
  • Seminarium

Samseminarium – Högre seminariet i litteraturvetenskap och Språkvetenskapliga fakulteten

”’I pray all the time’. Genre, tilltal och självrannsakan i Marilynne Robinsons roman Gilead (2004)”. Prof. em. Beata Agrell (Göteborgs universitet) inleder en diskussion om en Pulitzer-belönad samtida roman.

Ordf: Torsten Pettersson och Julie Hansen


Presentation
Gilead har formen av ett faderligt brev från en åldrad präst till hans sjuårige son. Brevets uttalade syfte är didaktiskt: att till sonen förmedla kunskaper och erfarenheter som fadern förvärvat under ett långt liv. Brevets outtalade drivkraft är däremot personlig och existentiell: att fadern är döende, känner tiden rinna ut och samtidigt älskar livet. Beata Agrells frågeställning gäller hur brevromanen införlivar olika genrevarianter och tilltalsformer, samt hur denna strategi påverkar romanens existentiella problematik och retoriska appell. Det genrebegrepp som hon utgår från härrör från nyare retorisk genreteori (Anis S. Bawarshi, Amy Devitt, Carolyn Miller), enligt vilken genrer är typifierade retoriska sätt att agera i återkommande situationer och betingar diskursivt beteende. En genre är därför inte främst ett klassifikationsredskap eller en neutral behållare för en viss typ av texter, utan en aktiv socio-retorisk funktion som styr hur individer uppfattar och agerar inom olika sociala situationer. Genrefunktionen formar därigenom inte bara diskursens sätt att utvecklas utan även deltagarna i diskursen. Genren frammanas av en bestämd retorisk situation, utlöst av ett påträngande behov eller problem, så kallad exigence (Lloyd Bitzer). Den retoriska situationen för brevskrivaren i Gilead är den döende faderns behov av att förmedla livsvisdom till sin son innan det är för sent och att i samband med det komma till rätta med sig själv. Den retoriska situationen för själva romanen Gilead utgår från ett postmodernt högerpopulistiskt USA, präglat av individualism, narcissism och förakt för svaghet.