Högre seminarium med Niclas Abrahamsson: Ligger ”nästan inföddlikhet” i tvåspråkighetens natur?

  • Datum: –16.00
  • Plats: Engelska parken 16-2041 (Engelska parken)
  • Föreläsare: Niclas Abrahamsson, Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet
  • Kontaktperson: Lena Ekberg
  • Seminarium

Ligger ”nästan inföddlikhet” i tvåspråkighetens natur? En faktoriell studie av inlärningsålderns vs tvåspråkighetens effekter på L2-inlärning

Den relativt nyvunna insikten att den slutliga behärskningsnivån i ett andraspråk (L2) hos tidiga inlärare inte alltid (eller ens särskilt ofta) är helt och hållet jämförbar med den hos infödda talare (se t.ex. Abrahamsson & Hyltenstam, 2009; Ekberg, 2014) har lett till ett ifrågasättande av startålder som orsaken till denna ”nästan” (snarare än helt) inföddlika L2-behärskning. Istället har L2-inlärares tvåspråkighet i sig(oavsett startålder) föreslagits vara skälet till den inte helt inföddlika slutbehärskningen – oavsett om det handlar om tidiga inlärare eller sena, exceptionellt avancerade inlärare. Denna förklaringsmodell lutar sig mot det (odiskutabla) faktum att forskningen om ålderseffekter hittills jämfört L2-inlärare (som per definition är två- eller flerspråkiga) med infödda, funktionellt enspråkiga kontrollpersoner. Att tvåspråkiga deltagare får lägre poäng, långsammare reaktionstider, eller andra hjärnreaktioner (t.ex. i EEG- eller fMRI-studier) än enspråkiga deltagare är alltså, enligt denna tolkning, att vänta. Den ”enspråkighetsbias” som karaktäriserat startåldersforskningen blir särskilt problematisk i ljuset av den forskning som påvisat inneboende skillnader mellan en- och tvåspråkiga individer vad gäller vissa kognitiva fördelar (’the bilingual cognitive advantage’) resp. ett visst lexikalt underskott (’the bilingual lexical deficit’) (se t.ex. Bialystok, 2017; se dock Lehtonen et al., 2018; Bylund et al., 2019), och en rimligare jämförelse, som återkommande föreslagits under det senaste decenniet, borde därför vara den mellan L2-inlärare och simultant tvåspråkiga individer (se t.ex. ’the bi/multilingual turn in SLA’; Ortega, 2013). Även om denna alternativa tolkning av startålderseffekter är mycket spännande rent teoretiskt, så har förvånansvärt få studier (närmare bestämt inga alls) försökt sig på att ersätta enspråkiga med (simultant) tvåspråkiga infödda kontrollgrupper. I brist på empirisk evidens ska således tvåspråkighetsförklaringen ännu betraktas som spekulativ. I den aktuella studien har vi företagit oss uppgiften att faktiskt pröva denna förklaringsmodell med en faktoriell design, där variablerna ’startålder vid födseln/efter födseln’ vs’enspråkighet/tvåspråkighet’ korsats fullt ut.

 

Referenser

Abrahamsson, N. & Hyltenstam, K. (2009). Age of onset and nativelikeness in a second language: listener perception versus linguistic scrutiny. Language Learning, 59:2, 249–306.

Bialystok, E. (2017). The bilingual adaptation: How minds accommodate experience. Psychological Bulletin, 143:3, 233–262.

Bylund, E., Abrahamsson, N., Hyltenstam, K. & Norrman, G. (2019). Revisiting the bilingual lexical deficit: The impact of age of acquisition. Cognition, 182, 45–49.

Lehtonen, M., Soveri, A., Laine, A., Järvenpää, J., de Bruin, A. & Antfolk, J. (2018). Is bilingualism associated with enhanced executive functioning in adults? A metaanalytic review. Psychological Bulletin, 144:4, 394–425. 

Ortega, L. (2013). SLA for the 21st century: Disciplinary progress, transdisciplinary relevance, and the bi/multilingual turn. Language Learning, 63:1, 1–24.